Jag har haft ångest så länge jag kan minnas. Det är som en elak kompis som hänger med hela tiden och det är alltid en kamp för att inte låta ångesten vinna och förlama mig. Med åren har jag väl blivit ganska bra på det och jag har skapat ett sammanhang där jag kan leva ett bra liv trots ångesten. Jag har länge ägnat mig åt att söka efter lugnet och ett sätt jag hittat som funkar bra för mig är att fotografera.

Innan jag ger mig ut med kameran har jag jättemycket ångest. När jag går runt och letar efter motiv har jag jättemycket ångest. Men när jag hittat det jag vill fota, tar fram kameran och och börjar skapa rinner allt bort. Det är som fokuserad meditation. Ingen ångest, ingen oro utan bara skapandeprocessen. Ändra inställningar, flytta fotografen och försöka få fram det jag vill. Det är enda stunden jag är fri.

Söka efter lugnet med kameran

Eftersom det bara är när jag fotar som jag slipper känna ångest, försöker jag ofta skapa ganska lugna bilder. Att söka efter lugnet blir både en intern kamp och ett konstnärligt uttryck. Jag strävar ofta efter minimalism och att plocka bort så mycket störande objekt som möjligt. Som i bilden nedan där jag fotat toppen på en gärdesgård som sticker upp ur snön. Jag har medvetet hittat en vinkel där man inte kan se något annat än snön och pinnarna. I editingen har jag sedan förstärkt den isolerade känslan genom att göra snön riktigt vit.

Den rosa nedan är en av mina favoriter. Den är tagen på ängen jag sköter för dåligt så den har invaderats av rallarros. Stora sjok med rallarros tränger in på ängen och det ser väldigt stökigt ut. När jag fotade var mitt mål att skapa en helt rosa bild för att på något sätt skapa ordning i kaoset.

Skapa ordning i kaos

På samma sätt är den här bilden tagen i en del av trädgården där vi inte klippt gräset fast vi borde. Här Samsas gräs och ogräs och det är ett av mina dåliga samveten att jag inte tagit tag i den här delen av trädgården. Men i kaoset finns det vackra, lugna om man bara tittar noga.

Varje år när svanarna och tranorna kommer till byn, följer en ljudmatta som är helt otrolig. Ljudet av hundratals fåglar är högre än något annat vi får uppleva i byn. Det är positivt för det är ljudet av vår men det är också negativt för att man blir ganska trött av kakafonin. Bilden nedan speglar hoppet om vår som svanarna för med sig och förstärker den positiva känsla jag känner varje år när fåglarna anländer.

Ängen är full av maskrosor. Det är grönt, gult och färgerna sticker i ögonen. Bilden nedan är något helt annat. Här har jag lyckats skapa lugn genom att göra bilden svartvit och fokusera på en maskros. Även här lyckas fotot skapa lugn i kaoset.

Sammanfattningsvis kan man alltså säga att mitt fotografiska skapande handlar om att skapa lung i det kaos som finns både i mitt huvud och i min omgivning. Fotokonst är min ångestdämpande medicin och den enda gången mitt huvud är riktigt lung är när jag fotograferar. Även mitt konstnärliga uttryck blir ganska lugn eftersom jag även i bilden strävar efter att uppnå lugn.

Se mer av mina lugna bilder i Galleriet eller på Shutterstock.