I förra inlägget konstaterade jag att ingen säger hilka längre och av kommentarerna som följde inlägget förstår jag att det beror på att jag inte bor i Västerbotten längre. Roligt. Förr hände det ofta att jag sa saker som jag var helt säker på var rikssvenska men som visade sig vara dialektala uttryck, nu var det länge sedan sist. När jag tänker efter så säger min svärmor som kommer från Närkes landsbygd huckle och personligen säger jag nog sjalett.
Jag vill visa upp den fina käpphäst som vi gav sonen i julklapp. Jag hade tänkt dela med mig av mönstret till huvudet och satt noggrant och skrev ner allt men i slutet stämde inget, det var tre dagar till jul och jag fick helt enkelt improvisera lite för att få ihop ett huvud. Himla fint blev det i alla fall.
Betsel är gjord av ett handtag från en gammal väska, man av effektgarn och huvudet av diverse restgarner. Rundstaven blev över från vårt hissgardinsprojekt i somras och färgen till pinnen är överbliven listfärg och guldfärg. Denna julklapp tillverkades med andra ord under köpstoppet och det gick alldeles utmärkt att fixa julklapp utan att köpa något. Pinnen släpar långt efter sonen när han springer runt med den så jag tror att vi får kapa den lite, men annars var det en stor succé.
Det var så lyckat att tillverka present till sonen att vi redan nu planerat vad vi ska göra till hans födelsedag i slutet av april.
